Blekinge UPP

I en liten andningspaus mellan dominospelande farbröder och en grupp oavbrutet pladdrande Popkollotjejer på min arbetsplats i Lund funderar jag över mina åtaganden i sällskap med en kopp kaffe. I ett infomail beordrade Camilla oss att fundera ut en muntlig presentation av oss själva på 15-20 minuter. Jag måste tillstå att jag blev en smula modfälld: jag är bara 22 år gammal, hur ska jag kunna hålla låda om mig själv i tjugo hela minuter? 

Om jag i snitt lägger 60 sekunder på varje år av mitt liv borde det landa på en lagom lång monolog, men min uppväxt i Karlshamn var särdeles trygg och ärligt talat lite trist så fram till 16 års ålder hände det inte så mycket mer än att jag red på min ponny och längtade efter ett trumset som jag aldrig fick. 16 ganska tråkiga minuter för mina åhörare alltså.

De tre nästföljande åren, de där fina gymnasieåren, skulle bli lite roligare; trots att jag inte flyttade mig rent geografiskt väckte tristessen hundratals idéer som mest handlade om musik. Jag startade mitt första band, fick ovärderlig hjälp av Camilla och Alarm, skrev mina första låtar, bokade mina första spelningar och gjorde min första dokumentärfilm och musikproduktioner och så vidare. Här skulle jag få prata på i rask takt för att hinna med allt.

De tre sista åren, fram till idag, skulle jag nog inte få in på tre minuter ens om jag försökte. Kort kan man säga att jag verkar i alla små vinklar, skrymslen och vrår av musikbranschen. Jag försöker driva någon slags artistkarriär, jag peppar musiktjejer genom Popkollo, jag är serviceminded på Malmös tuffaste kulturhus Inkonst, jag tvingar folk att lyssna på kvinnliga artister som stans enda feministiska DJ, jag håller ordning på kids och replokaler på en musikförening i Lund, jag ska alldeles snart bli egen företagare och släppa en skiva på eget bolag. Därtill har jag kvar min gamla ponny och jag har äntligen gjort slag i saken och köpt mig ett trumset!

Numera bor jag i Karlshamn, i ett hus vid havet ute på Vägga udde. Och inser att från Blekinge UPPs kontor ser jag mitt dagis, min låg- och mellanstadieskola, min högstadieskola och min gymnasieskola. Det känns rätt bra att vara tillbaka där allt började och jag hoppas på en spännande tid med Blekinge Upp!