"Måste jag halka på ett bananskal för att lyckas som egenföretagare"?
Jag har länge funderat på vad det är som gör att vissa människor bara lyckas. Dem går omkring och så plötsligt händer Det, utan förvarning och utan att dem direkt behöver anstränga sig och oftast blir de inte särskilt överväldigade heller... möjligtvis förvånade! Andra människor kämpar och kämpar för att nå sina mål, men ändå kommer de knappt halvvägs. Är det rättvist? Är det orättvist? Eller är det bara ett faktum som man inte kan göra ngt åt?
Under förra veckan anordnade Blekinge UPP en workshop för BTH och på plats fanns fyra helt fantastiska inspiratörer som alla berättade om sin resa som egen företagare. En gemensam nämnare till dessa entreprenörers framgångar var det berömda bananskalet, en tillfällighet som gjorde att de nu driver sin egen verksamhet och faktiskt kan försörja sig på det!
Det är inte svårt att känna avund när man hör deras berättelser. Men det inte heller svårt att känna glädje, bli inspirerad och önska dem all lycka och framgång i världen, när man ser hur deras passion lyser i ögonen, kittlar i magen och får håren på kroppen att resa sig till en hel skog av små mjuka stammar.
Men vad gör jag om jag vill lyckas som egenföretagare, men det finns inga bananskal så långt ögat kan nå?!
Jag har inte svaret på den frågan, men min övertygelse är att det som ser så väldigt enkelt ut utifrån, oftast handlar om mycket, mycket mer! Det handlar om en grund som är byggd av mängder med blod, svett och tårar, passion, drivkraft och vilja! Och när man väl har byggt denna grund är det nog tyvärr ändå inte så enkelt att man bara kan gå och halka runt. Avgörande för en framgångsrik entreprenör tror jag handlar mycket mer om vad man faktiskt gör med tillfälligheterna, än faktumet att man möter dem. För jag tror också att det finns människor som har halkat gång på gång, haft framgången i sin hand men inte sett den, alternativt inte velat ta tillvara på den.
Men, finns det då alls några bananskal att leta efter, eller handlar allting egentligen om att jag måste skapa tillfälligheterna själv?!
Blod, svett, tårar, en gnutta hopp och väldigt mycket vilja har varit mitt recept så här långt.
Jag tror inte att det finns några bananskal om man inte själv plockar fram dem och slänger dem framför sig. D.v.s att man vågar hoppa in i projekt och vågar ta för sig.
Ingen vågar heller satsa på någon som inte tror på sig själv och att man klarar av de uppgifter man tar sig an. Vem satsar pengar på ett lag som inte tror de kommer att vinna?
Jag tror alla kan om de verkligen vill. Men det handlar också om att bygga upp saker i flera år. En idé får man inte utan den kommer man på. Hårt jobb och många trevliga stunder väntar säkert de flesta som vågar satsa på sig själva.
/ Tobias
Jag tror du är inne på rätt spår Hanna! Faktum är att jag aldrig har varit med om att det blir något av en idé alldeles av sig själv. Någonstans i idéarbetet kommer en eldsjäl in, tar tag i idén och gör något av den. Och det är då den blir framgångsrik och det blir något riktigt av den. Det är inte i idén värdet ligger. Det är i det arbete som görs med idén. Det som avgör vad som händer är graden av hårt arbete, målmedvetenhet och tålamod. Och jag vet att hårt arbete kan vara enormt kul. När jag själv får vara med och styra dess riktning. Och i det sammanhanget är turen - eller för all del bananskalet - på sin höjd en liten tegelsten i den där stora muren jag byggt. En tegelsten som ligger ganska långt upp och som aldrig kommit dit utan allt det grundläggande murningsarbete jag gjort.
Det handlar om vad jag är beredd att göra för att åstadkomma en skillnad. Vilken ansträngning jag är beredd att göra för att komma nån vart. Det finns människor, rådgivare och coacher där ute som inget hellre vill än att hjälpa dej vidare. Men! De kommer inte att göra jobbet åt dej. Det måste du själv göra. Och då dyker förr eller senare det där halkbara bananskalet upp!
