Blekinge UPP

Idag släpps min debutroman "Om du var jag" i bokhandeln. Jag har väntat i 14 månader (och om man räknar från den dag då drömmen föddes: 10 år) på den här dagen, men jag har egentligen alltid vetat att inget särskilt kommer att hända idag. Det är en dag som alla andra, jag har jobbat, ätit, skrattat och irriterat mig på saker. Men hela dagen har jag haft en krypande känsla i kroppen, en pirrighet, ett molande. Jag känner mig EXPONERAD, på gott och på ont. Och det får mig att fundera: att sälja något man har skapat, vad innebär det egentligen? Förut, innan jag blev antagen i Bonniers författarstall, var mitt skrivande bara mitt. Nu är det allas. Förlaget viskar om släppdatum för en andra bok nästa höst, jag får läsar-reaktioner, recensioner. Jag känner mig hudlös, på något sätt, som att världen kan dra undan mina väggar och titta rakt in i mitt liv. Så länge den känslan varar kommer jag ha svårt att varva ner, svårt att hitta in till skrivandet som ska bli nästa bok. Jag måste lära mig att hitta en balans mellan att vara utåtriktad och inåtriktad, och jag måste lära mig att bortse från att jag är sedd.
Hur gör man det?
undrar
Jessica Schiefauer
[email protected]